Familjeliv i all ära men jag tål inte alla moralkärringar där... Fy f*n!

Jag är bra sugen på den söta stickade "overallen" som Amanda köpt och visat i sin blogg. Var och kikade på den idag och den är jättefin! Hur som helst skrev jag på FL för att få lite tips på vilken storlek jag bör satsa på, för ja, jag tänkte ju köpa den nu för antagligen finns den inte nästa sommar! Folk får tycka vad dom vill men drygt att höra direkt att det är för tidigt att köpa ngt, man borde tänka bort den tanken direkt när det är så långt kvar och speciellt om man tänkt att barnet ska ha det ett par månader efter det är fött. Varför är det så dumt att köpa ngt under graviditeten man tänkt köpa i en storlek som barnet förhoppningsvis kan ha liiite längre fram?!?!

Ja, det kan vara tidigt! Men vill jag verkligen ha den måste jag köpa den nu (om jag hittar strlk 62 någonstans...) och händer något, vilket jag INTE siktar på, får dom 129 kr vara värt det helt enkelt och ligga till nästa gång man blir gravid...

Men jag måste skriva va mig för jag HATAR FL och MORALKÄRRINGARNA där ibland!!! Även om det är ett forum där man kan få bra med info och ofta bra tåd!

Jag tänkte vänta till jul men svårt att hålla inne när magen blåser upp sig och när man umgås med dom är det jobbigt att inte kunna säga! På lördag ska familjen ut och äta för mamma fyller år, så jag tänkte berätta på ngt roligt sätt. Dock kommer dom inte hoppa av lycka men hoppas dom blir lite glad i alla fall...

Så något tips på hur man kan berätta utan att bara säga det rakt ut liksom? : )

Nej, jag ska inte banta. Men jag måste skärpa mig! För guds skull... Som BM sa, ät bra och rör dig så gott det går så kommer bebisen få näring av övervikten också vilket i sig gör att man kan gå ner i vikt i sig själv utan att bebisen lider! Det vore ju fantastiskt... Dock bryr jag mig inte om vågen går upp för bebis, vatten osv, bara jag får bort lite av mitt fett! Jag orkar inte vara såhär tung och magen kommer bli extra tung och otymplig... Den är redan som en stor ballong i v. 6 :/ Bådar inte gott!

Det är verkligen dags nu... Orkar inte gå speciellt långt men i alla fall längre än föra veckan, då dog jag efter 100 meter. Dock hade jag vart gravid 2 v då utan att veta om det och då märkte jag inget men så fort jag fick positivt test kom allt, psykiskt? Lite! ;) Men nu kan jag gå längre fast inte dom 1-timmes promenaderna jag var igång med innan... Så jag satsar mest på att gå till och från jobbet och äta bra, maten har man verkligen ingen ursäkt att inte sköta!!! Där kan man vara hur trött man vill, behöver inte äta onyttigt ;)

Så imorgon börjar mitt nya liv... Igen! Ha ha... Ska ev. ringa min BM ang en tid hos dietist som hon pratade om sist. Men ska fundera lite på det! : )

Hur som helst, nu måste jag sova... Är sjukt trött men jobbdagarna går ändå bra, det är när jag kommer hem jag är helt slut och då är det inte så farligt om jag är trött... Idag slutade jag 15:30 men vi var ute och flängde till 18:30 ungefär, då var jag slut! Så blev en tupplur, som inte blev nån tupplur pga mina extrema jobbiga sendrag, I hate it! Hade det alltid när jag var yngre, vaknade och hade så ont i vaden och sen har det vart uppehåll och nu senaste året / halvåret har jag haft galet sendrag igen fast i foten. Så min halvtimmes tupplur bestod av 5 min slummer sen resten försöka räta ut foten hahha!

Well well, bara jobb 9-15 imorgon, skönt! Mindre kul att Johan jobbar till 21, så kommer ha tråkigt. Men hinner ju tupplura i alla fall :D Men lite väl länge, eh, he he he! Sen börjar helvetet, kvällsschema hela november, vet inte hur jag ska överleva riktigt men det går nog :)

Godnatt mina kära ♥

Vi såg förresten Alice i underlandet nyss, köpte den idag. Bra film!

Det känns nästan så, alltså mina bröst, dom värker!!!! Ursäkta detaljerna men... Det gör galet ont, funkar på dagen med en sporttopp om man inte får en smäll eller så då vill man ju grina! Men varenda kväll har jag ångest att ta av mig toppen ha ha, för det värker så och dom är såååå tunga!!! Kommer jag ha hängbröst efter detta? Ja, hade jag inte det innan så lär det kallas det nu! Jag kan inte sova, och inte för att jag mår dåligt eller magen är stor, nä utan för att brösten är i vägen, vet inte var jag ska få plats med armarna om jag inte lägger dom raklång längs kroppen och det är inte så värt bekvämt....

Ha ha ha!!

Nu har jag delat med mig av mitt lilla dilemma.... Men det får gärna fortsätta såhär, hellre detta än illamående!! PLEASE GOOOOD!!

Nu vet jag typ hur det känns att göra sillisar (värken!) och ha ett par, hö hö. Kanske får bli ett par nästa år?! ;P

Jag är inte så orolig för att ngt ska hända, tycker det känns onödigt, satsar ju på att det ska gå bra! Däremot är jag orolig att jag ska få så riktigt jobbiga symptom att jag inte kan jobba (har inte råd och lust att vara sjukskriven!) och att jag inte ska kunna följa med utomland i februari när pappa fyller 50, vore så jättejobbigt!!! Dock är jag i v. 20 och DOM FLESTA verkar må som bäst då i alla fall, att det känns okej. Och tja, kan det vara värre att ligga vid poolen på Teneriffa i lagom värme än att sitta på jobbet hur som helst? Tror inte det! : )

Men det är så jobbigt att oroa sig för att bli så dålig att man ska börja spy hela dagarna i 9 månader som vissa verkar göra osv, oroa sig innan det ens hänt! Det händer ju inte alla... Jag kan ta illamående, har hittills haft morgonillamående men som lätt avhjälps med en postafen innan läggdags varje kväll. Men börjar jag kräkas hejvilt då vet jag inte vad jag tar mig till, med min kräkfobi och med mitt jobb! :/ Men man ska väl inte ropa hej innan man kommit över bäcken i guess?! : ) Alla får det ju tack och lov inte så!

Vecka 6

Kroppen: Du kan känna av graviditetssymtom som yrsel och bli lite darrig i benen emellanåt, särskilt om man har stått länge eller reser sig häftigt. Brösten kan ömma lite och bli en aning större. Det är också vanligt att man blir väldigt trött. Du kan få lite pormaskar i ansiktet till följd av hormonerna. Du bör avstå från alkohol och rökning från och med nu. Alkohol, nikotin och andra droger är extra skadliga tidigt under graviditeten, då det är en väldigt känslig period. Det är även dags för dig att ta kontakt med barnmorskemottagningen.

Embryot: Embryot växer cirka en millimeter om dagen. Det är lika stort som en ärta, det vill säga tre-fem millimeter. Det har fortfarande en svans som senare blir till ben. Embryot utvecklar det som ska bli nervsystem, det visar sig nu i form av tunna trådar. Fosterhinnorna har bildats, men än så länge finns inte mycket vatten att tala om.
Kroppens organ börjar bildas på allvar, stämband och underkäke börjar ta form. Innerörat skapas, hjärtat slår med en kammare och munöppningen är skapad. Nu skapas en skiljevägg i hjärtat, navelsträngen, lungor, bukspottkörtel, sköldkörtel och lever.

Mina tankar: Guuud vad tiden går sakta... Men innan det är klart går det nog alldeles för fort för att hinna med allt man borde... :P Hur som helst går vi in i v 6 idag, för en vecka sen fick jag plusset! ♥ Så härligt att Johan är glad nu, masserar magen när det är jobbigt och försöker få i mig bra med mat :D Hi hi så söt!

Tänkte börja fota min mage men nu är den faktiskt större än innan det började, helt uppblåst och sånt, så ska börja ta bilder för att ha kvar men kommer inte lägga upp dom här, är alldeles för tjock, det är inte ens ngt roligt att se för magen kommer bara se ut som en tjockismage!

Ska i alla fall försöka få en tid med dietist som BM sa att jag kunde få om jag ville, som hjälper en med hur man ska äta för att bebis ska få tillräcklig näring men ändå så precis att h*n tar näring från det jag redan har också, så gör dom med många överviktiga (mer överviktiga än mig också) för att det inte ska bli så tungt och man ska gå upp i vikt, man kan t o m gå ner lite av det sen blir ju bebisen och sånt tyngd men då har man ändå gått ner i sig själv så att säga. Man har ju ökad förbränning just nu också! Problemet nu är att jag inte orkar gå nå långt utan att flåsa, BM sa att det var för man får mkt mer blod som kroppen inte är van vid så den kommer vänja sig och då blir det lite lättare att promenera igen tills man är för tung helt enkelt! : )

Hur som helst, tänkte bara dela med mig av min nya vecka, he he, inte mkt för världen men alltid nåt! Bara 6 v kvar av extra oro....

Gissa om jag började gråta nyss när detta sms kom från Johan:

"Hej på dig, vem du än är, det är din pappa som skriver.
Jag vill säga förlåt och att jag älskar dig mer än du kan tro.
Välkommen till livet! Det är en hemlis mellan oss så säg
inget till mamma din. Puss puss älskade barn //din pappa Johan"

Jag blev så jävla lycklig så jag sitter här och gråter hjärtat ur mig!

Nu har jag varit hos barnmorskan, supergullig bm som för övrigt kände igen mig, jag kände igen henne också men kunde inte koppla. Kom fram till att hon var scoutledare när jag gick på scouterna när jag var typ 12 i en annan "förening" och träffats där! He he, lite roligt. Hur som helst supertrevlig!

Det var ändå ett givande möte måste jag säga, har inte samma ångest över min vikt heller då hon pratade om att man ska inte banta men många överviktiga går ner i vikt under graviditeten ändå med hjälp av dietist då barnet får i sig det h*n behöver av kroppens reserver. Så det lät ju bra... Hon förstod att jag inte ville upp så mkt i vikt och helst vill jag ju få bort lite av min egen kropp också  för att slippa bli så tung, det kommer jag inte orka. Så ska se om jag får tid med dietist.

Hur som helst har jag fått tid för inskrivning den 13 december, på självaste lucia och allt! :D Can't wait!! Ska bli så skönt sen också när man fårr ul i v 18 så man kan börja handla lite och sådär. Kommer säkerligen shoppa lite små kläder innan dock :D Hi hi! Kan inte tiden bara gå nu!!! Fast inte för fort, måste hinna få lite ordning på mitt körkort och ekonomin efter körkortet så vi kan köpa vagn och grejer :D

Johan har blivit mer positiv också, förstår hans rädsla och han lär få mer ångest men han pratade precis med sin bror (den enda han berättat för nu då) som sa att abort absolut inte är ett alternativ och han tyckte det var jätteroligt! Så det känns skönt... :)

Snart ska jag göra middag sen blir det tv och en postafen innan läggdags så jag överlever morgondagen!

Känner mig lite gladare nu... har ju insett att det inte blir någon flytt vilket gör lite ont men annars är jag lycklig nu! :) Äntligen få känna den känslan och inte bara ångest... Åh, om 3 veckor får jag träffa älskade Becca ♥ Lääängtar!!! Hade behövt ha dig nära nu och i allt som komma skall, tyvärr ser det ju inte ut att bli så och det skär lite i hjärtat... :(

Jag tror jag bestämt mig för att behålla lilla Räkan ändå! J är lite skraj och sådär, tror det handlar allra mest om rädsla. Jag säger att han kan göra det han vill ändå, vi får kompromissa! Hur som helst vill han prata med ngn kurator eller bm om det, så jag vet inte men ska kolla med bm jag går på häsosamtalet hos idag och höra vad hon säger. Han kanske behöver höra lite mer om det, inte bara det negativa. Han tänker bara på det som kommer bli jobbigt, inte det som kommer bli positivt.

Igår kväll och idag har jag känt mig så lycklig när jag tänkt mer som att jag ska behålla det, så underbart att känna den känslan! Dock fick jag en liten gråtattack innan jag somnade igår för J sa ngt ändå om att han fortfarande ville abort...

Men som sagt, jag har i stort sett bestämt mig.

Ska bli bättre på att blogga! Är hemma idag så borde kunna skriva lite mer sen, ska dock vila nu... :) Vaknade kl 5:30 i morse (IGEN! Suck..) och mådde så illa, aldrig varit med om nåt liknande! Kom upp, fick i mig en halv banan och det lättade lite men kan inte direkt få i mig nån mat, druckit lite nyponsoppa också... Men är hemma från jobbet, inte bra alls och känner mig jättemesig men jag klarade inte att gå i morse! Har varit ner på apoteket och köpt postafen, man blir dock galet trött av dem så jag ska bara ta en på kvällen nån timme innan jag ska sova, då kan jag förhoppningsvis sova bra och sen håller det sig förhoppningsvis 12 timmar så jag hinner vakna och äta ngt innan jag mår spyilla... : ) Hoppas det funkar!

Annars har jag fortfarande ångest att jag är överviktig, hade ju tänkt hinna gå ner mer i vikt innan jag blev gravid :/ Känns som det kommer bli tungt och jobbigt med världens jättemage om jag är såhär... Dessutom kan jag inte äta min medicin mot hudsjukdomen, skulle ätit en sån kur innan också för den är hemsk nu! :/ He he men det får vara värt det helt enkelt... Lite surt dock att enda gången man ska utomlands sista gången själva så är man helt svullen i ansiktet och överviktig... =P Kul! Det är fint med gravidmagar, om man är smal innan... Då syns det när en liten mage kommer när min kommer ser jag bara fetare ut!

Det är rätt tufft att hålla tyst om detta också... Vill berätta för alla! :D He he...

Well well, nu ska jag vila innan det blir lunch och en tur till mvc. Ikväll slutar J kl 21 i Hudik, han åkte för en timme sen... Trist att va hemma från jobbet! Dessutom min enda korta dag, ännu mer surt :P

Jag kan inte riktigt njuta ännu... Klart jag innerst inne är glad, men när J inte är säker på vad han vill... Han har alla sina drömmar han måste ge upp! Jag ger gärna upp mina drömmar för detta, det finns inget jag måste göra som jag inte kan göra med ett barn. Han däremot har lite andra drömmar, t ex åka till Afghanistan ett halvår / ett år...

Och vem är jag att döda hans drömmar och framtid?

Samtidigt känns det så jävla idiotiskt... Han visste att jag inte åt p-piller, han skyddade sig inte, vi pratade om OM det skulle hända och då lät allt okej. Nu när det väl är där vill han inte längre... Jag ska inte påstå att han tvingar mig att göra abort, absolut inte. Men däremot vet jag nu att han inte vill ha det och hur roligt känns det då att behålla det? Och att döda hans drömmar? Men hur jävla lätt kommer det bli för mig, som drömmer om detta, att DÖDA min dröm och att klara detta psykiskt efteråt...? Jag har sagt det att blir det abort kommer det troligtvis ta slut mellan oss... Men som jag sagt innan, jag vill inte förstöra hans framtid så även om jag "får som jag vill" kommer jag bara gå runt med ångest hela graviditeten, för att han gett upp sina drömmar (jag kan ju bara stå för att avstå från mina) och ångest över att han egentligen inte vill...

Han säger att han redan älskar h*n fast det är så nytt men jag tror inte han kan förstå, även om jag inte känner att jag har ngt i magen märker jag ju av ryggont, svullen mage osv. Räkan visar ju att h*n finns där...

Just nu vill jag bara slänga strumporna och gravid-boken jag köpte för att fylla i! Det känns som att det är enklast så, att avbryta allt... Men hur fan ska jag klara det? Och hur kan vi veta att vi kommer bli gravida igen och att vi inte kommer behöva försöka i flera år? Hur många år ska jag behöva vänta på honom?

En del av mig funderar på att klara mig själv, med räkan och lämna detta!

Jag vet ingenting just nu... Vill bara gråta!

J har aldrig kunnat bestämma sig och än mindre nu, jag orkar inte med sånt jävla vel! Och om en sån här stor grej. Men jag vet att han vill ha abort och att om jag bestämmer mig för det kommer han troligtvis inte gå emot det heller ens då det är dags att ta bort det... Men hur gör man det?! Okej om jag var 16 år, ensam, pluggade. Men nu har vi båda jobb, jag är 23 år och vi har ekonomi om vi klarar oss även om det inte är mer än så...

Jag ska medge att jag blev lite chockad igår... Jag har längtat efter detta men eftersom J inte varit helt inne på att planera något utan mer "händer det så händer det" väntade jag mig inget, med övervikt och allt det också. Man vet ju hur lång tid det kan ta för vissa! Igår var min BIM och jag var helt säker på att min mens skulle komma, jag har inte haft några symptom som jag tänkt på och kändes precis som när jag ska ha mens igår. Men den kom inte! Tänkte att den kan vara sen men det är den aldrig, så jag gjorde ett test. Blev galet chockad ändå, mycket mer chockad än jag trodde jag skulle bli!

Jag gick ut och satte mig i soffan med J en stund, låtsades som ingenting... Lade in bilder på testerna på Familjeliv för att se om det verkligen var ett plus... Lite senare gick jag på toa igen bara och kom tillbaka, stod i dörren och funderade hur ska jag berätta?! Och då säger J "Vad är det du ska säga?" Jag: "Ehh, hur visste du att jag skulle säga något?" Han: "Jag ser det... Är du gravid?" Och jag bara står där sen går jag iväg, typ. Ha ha! Visste inte vad jag skulle göra...

J har varit i chocktillstånd sen dess men han verkar ta det bättre och bättre, han blev nog än mer chockad och nervös. Men jag blev galet nervös trots allt jag längtat!! Är fortfarande nervös, dels att det ska bli något problem och dels för allt som komma skall!

Vi ska inte berätta för någon förens v 12 hade vi tänkt... Jag har bara berättat för en person ♥ Får se om vi kan hålla det till julafton när vi gått 14 veckor ungefär! Hade ju varit ett perfekt tillfälle... Vi båda är dock ganska nervösa för reaktionen hos våra föräldrar, inte säker på att det kommer bli galen lycka där direkt!

Och så är jag såå stressad, för jag vill tillbaka söderut igen, min sambo som nyss flyttat hit med mig vill stanna kvar. Om jag ska flytta så är det nu, inte när bebisen börjar dagis och sånt, utan det måste ske nu. Men då måste jag även få ett nytt jobb och hur lätt är det gravid? Även om det är inom samma företag... Då kan dom ju sparka mig direkt eftersom jag får börja ny provanställning! Galet stressande men jag vill inte vara kvar här och ångrar att jag någonsin flyttade hit igen... Men vad ska man göra åt det?

Hur som helst, idag testade jag igen med sticka, positivt. Testade med CB digital, positivt. He he! Så ja, det beräknas bf runt den 24 juni 2011. Känns helt plötsligt väldigt kort dit ändå, börjar redan få panik hur jag ska hinna, speciellt med tanke på flyttproblemet ovan!

Har även kommit på såhär i efterhand att jag haft symptom, har sovit så sjukt dåligt men inte tänkt på det så. Nu har jag sovit ännu sämre efter jag fick veta det och dessutom haft "mensvärk" och ont i svanskotan. Obehaglig känsla i svanskotan! Är dessutom jättevarm, speciellt på kvällen/natten utan att ha ngn feber.

Hoppas få sova bättre snart, är helt slut ju! : )

Men nu ska vi göra mat...