Glömde ju skriva om det igår, 29 september blev Leon 3 månader gammal! Tiden går alldeles för fort, jag har redan glömt hur liten han var. Och det grämer mig varenda dag att jag första 2 månaderna inte tog några bilder alls med systemkameran, bara ögonblicksbilder med mobilen men hade velat ha skarpare fina babybilder, det finns en enda bild på mig och Leon tillsammans innan 2 månaders ålder och ingen bild på förlossningen på honom och mig och endast en jättedålig mobilbild på när han föddes, med Johans kassa mobilkamera. Ändå hade vi med en riktig kamera! Ångrar att jag inte tänkte på att säga åt Johan att fotografera men jag hade liksom fullt upp ändå. Och just då ville jag inte vara med på bild, osminkad och ful. Men hade vart kul att ha för egen del. Likaså har jag inte velat bli fotograferad för jag känner mig så fet o ful. Men hur ska jag kunna sluta gräma mig över det! :( Tänker inte göra om samma misstag nästa gång men det känns hemskt att det blev såhär med första och kommer kännas fel att ha bilder på den ena men inte den andra! :-(

Dessutom önskar jag att jag njutit mer i början och inte mått så dåligt. Vill bara gå tillbaka i tiden! Jag har fotograferat mycket nu och ska ta vara på det i fortsättningen men det hjälper inte för lilla nyfödda Leon är nåt helt annat även om jag älskar hur han utvecklas nu men vill ha minnen från när han va så liten. Han har ju hunnit bli så stor!

Hur kan man älska någon som man älskar sitt barn?! Längtar till nästa gång men hur ska det slå detta?! Första gången liksom! Ska dock ta vara på allt mycket mer. Jag har ju inte hunnit med...

Vad har han lärt sig nu till 3 månader då? Han har ju vart stark i nacken när han ligger på mage länge. Så det är han väldigt duktig på. I upprätt tillstånd håller han ju absolut huvudet bättre än innan men inte helt stadigt. Han pratar mer och ler ju så mammahjärtat smälter! Kan även sitta någorlunda i knäet med stöd bakom ryggen. Man ska ju inte jämföra med andra men man kan ju inte låta bli när man träffat 3-4 st andra i samma ålder (lite äldre, lite yngre) och alla kan rulla till mage, håller huvudet helt stadigt i upprätt tillstånd, sitter väldigt stadigt med stöd och bara man håller i armarna, står bra när man håller dem osv. Leon kan inget alls av det där... Han spänner sällan benen så han står mot marken och då står han verkligen inte i den bemärkelsen. Men dom kan inte ligga på mage med huvudet och överkroppen lika starkt. Men som sagt, det är lite frustrerande trots att man vet att det kommer i deras egen takt.

Det är underbart att se utvecklingen men dom kunde fått vart små nyfödda liiite längre tid än så! :)

Mitt lilla hjärta!