Efter många om och men kom han äntligen 6:e dagen över tiden, en förlossningsberättelse kommer inom en snar framtid! Tänkte skriva den medans den är någorlunda färsk i minnet! Överlag var det en bra, normal förlossning även om det såklart var sjukt jobbigt, eftersom jag fortfarande minns allt och all smärta! Men efteråt var det helt klart värt det.

Nu i efterhand har jag dessvärre inte hunnit njuta riktigt som jag borde men jag försöker. Vi spenderade 2 dygn på BB så vi kom därifrån igår runt kl 18 då dom gjort alla sista tester och sådär. Man sov ju som en kratta på BB dock, så det var skönt att komma hem! Även om jag inte sov mycket mer här så är det fantastiskt att vara i sin egen säng och sitt eget hem. Jag tror jag kommer njuta ännu mer ju mer man läker! Blev sydd så det är inte det lättaste att sitta men börjar gå bättre, längtar tills det släpper ännu mer dock. Har även sjukligt ont i brösten efter amning, jag låg och grät hela natten inatt när han ville ha mat. Idag införskaffade jag amningsnapp, som helt klart har nackdelar som att han t ex kanske inte vill ta bröstet sen men tydligen lär dom sig bra att ta rätt tag med den nappen så jag tänkte köra på dem nu tills det riktigt onda lindrats och sen köra några amningar utan napp för att han ska vänja sig vid det och några amningar med napp när det gör för ont så jag inte behöver ha ångest över amningen, känner inte att det är värt det. Det är ju den tiden man bondar med barnet så att säga och att då behöva ligga och gråta känns inte alls bra. Gör även ont i livmodern när jag ammar men den smärtan är helt okej! Hur som helst hoppas jag inte amningsnapparna förstör för mycket, han tar rätt tag på ett bröst men det gör ändå ont men är överkomligt men det andra får han helt fel och det gör sååå galet ont. Dessutom har jag jättesvårt att få till amningen sittande, bara funkat med liggamning men med nappen funkar även sittande bra nu. Vi får öva upp det så steg för steg helt enkelt, det viktiga är att han blir mätt nu! Den riktiga mjölken rann till idag och han ammar inte alls lika länge som innan och verkar nöjd.

Idag introducerade vi vanlig napp också, kanske lite tidigt men han har sånt sugbehov och jag kan inte låta han snutta på mig hela tiden, måste kunna lägga ifrån mig honom någon gång och det gör ont dessutom, så han fick helt enkelt testa napp. Han har inte fått in tekniken så han verkar inte gilla den jättemycket, testade först Tommee Tippees napp för nyfödda som ska vara jättebra men den gick inte alls, nu fick han MAM's för nyfödda, som fungerar mycket bättre. Så han får väl öva tekniken där, hehe! :)

Jag njuter av våran lilla älskling såklart och allt känns tusen gånger bättre när jag kan amma utan att ha jätteont även om det fortfarande ömmar med amningsnappen då jag har så ont sen innan. Men nu satt jag här och ammade och njöt lite av det, känns så skönt och värt det då! Även stygnen känns lite bättre idag men kommer ju bli ännu bättre så småningom, fortfarande lite påfrestande att sitta och avslaget har vart så jobbigt när det rinner varenda gång man reser sig men idag har det minskat avsevärt från dom senaste dagarna så hoppas det håller isg på den här nivån nu (eller varför inte ännu mindre?) och att det inte håller på fööör länge, hoppas mitt hallonbladsthé-drickande gett resultat! Appropå det måste jag börja dricka det nu igen. Magmusklerna är helt väck och ont i ryggen så kan inte riktigt hålla upp kroppen men det börjar bli bättre. Direkt efter förlossningen fick jag panik för jag andades och det kändes så konstigt, fick i mig FÖR mycket luft, ha ha! Riktigt skum känsla! Nej, nu måste man träna upp ryggen känner jag det gör ont så jag kan inte sitta för länge. Väntar bara på att få spinalhuvudvärk också pga att dom satte EDA'n fel men nu har det gått 3 dygn så får lite mer hopp för varje dag som går att det inte kommer! Jag som har så svårt att inse att man inte är som vanligt har faktiskt fått inse idag att det bara var 3 dygn sen lillen kom ut, det känns så mycket längre därför kändes det som jag borde orka mer nu. Men kommit fram till att jag får helt enkelt inse att det tar ett tag att återhämta sig, ligga hemma o njuta av Leon! ;)

Men jag som är så uttråkad drog ändå iväg på vår första utflykt idag, hem till mamma och pappa. Vi hämtade Sammy och fikade lite och sådär. Nu ska vi dock ta det lugnt hemma någon dag! Lillen ligger äntligen och sover nu när han fått napp, svårt att få han att sova annars förutom om man legat i sängen och ammat och lämnat honom där sen. Flyttar man honom är det kört... Så när man sitter o ammar kan man inte lägga ifrån sig honom sen. Så nu sitter jag här och njuter av lite ensamtid och äter brieost, som jag saknat!! Ska snart krypa ner och gosa med min lilla skatt i sängen för natten dock, lär ju bli sådär halvkass sömn inatt med! Kan inte ens sova mellan amningarna då man ju inte kan flytta Leon så får han ligga kvar där mage mot mage och jag får ingen ro. Men hoppas få till lösningar så man sover bättre o bättre trots självklara avbrott i sömnen. Men inte sovit djupt en enda minut sen den 27 juni om man bortser från morfinet jag sov på natten till den 29e men det va en skum sömn alltså!

Men vi njuter för fullt och Johan är verkligen världens bästa pappa och sambo! Han har ställt upp till 110% hela tiden under förlossningen, BB-vistelsen osv. när jag själv inte orkat! Han tar hand om Leon så bra att jag får prestationsångest, han är en tusen gånger bättre förälder än jag. Dom är så underbart söta ihop! :) Mina fina änglar! Jag vet inte vad jag skulle göra utan dom i mitt liv och undrar redan vad jag gjorde innan Leon?! Jag behöver inget annat än dom. Det har varit svårt att knyta an riktigt och att njuta men jag börjar göra det mer och mer och det känns så skönt! Samtidigt är det så skrämmande att man ska ha ansvar för ett helt nytt liv, att inget nånsin kommer bli sig likt och hur man ska orka ibland men det gör man, såklart! Man kommer ju bli piggare fysiskt snart också och då orka bättre. Och som jag längtar!

Har för övrigt gått ner knappt 9 kg redan, hade på förlossningen 6 dagar över gått upp ca 12 kg. Så snart så är jag på inskrivningsvikt i alla fall! Sen ska jag ner ytterligare 25 kilo därifrån så småningom men det är ett senare problem! :)

Appropå gissningarna hade ingen prickat in rätt datum, alla datum var tagna runt där utom den 29:e, he he! Vikt och längd däremot var några nära! :) Jag själv var ganska nära tror jag bestämt. En rolig grej är att Leon väger exakt så mycket jag vägde när jag föddes dock 1 cm kortare.

Nu ska jag gå och njuta av lilla familjen, återkommer med förlossningsberättelse och fler bilder så småningom!